1095 dagar.
För nästan prick ett tusen, nittio fyra dagar satte jag mig i Cissis bil för att hämta hem min första ponny.
En vit ponny ungefär 1 timme ifrån oss.
Lastade, åkte hem, duschade henne i TVÅ timmar. Skitig ponny.
Den ponnyn, har lärt mig allt. Det var henne som bockade med mig första gången, det var hon som stegrade med mig första gången, den första jag tävlade, den första jag tränade, den första jag hade. Min fösta ponny ♥
Baileys, fick henne som 21åring. Den äldsta hästen dom har mätt på Täbys klinik. Alltid den äldsta hästen på tävlingarna.
På vår första tävling som var en clearround hoppade vi 40 och 50 cm, felfria!
På vår första officiella på Märsta så kom vi 4a. Jag var nog den gladaste tjejen i världen då!
Under dom här åren har jag lärt mig allt. Det var verkligen hon som fick mig att våga göra dom här sakerna!
Jag minns att när jag hade tagit hem min feta lilla ponny, och ridit henne ett tag, så skulle jag rida en ritur på en äng.
Det slutade med att jag ringde till min mamma och storgrät, Baileys hade blivit "galen", hon bockade och stegrade. Jag ville inte rida.. Haha, som tur är låter inte min mamma mig sluta!
Jag fortsatte, trots gråten i halsen dom första tio ridturerna.
Jag tacka mig idag att jag aldrig gav upp, att jag inte gav tillbaka Baileys. Hon är min bästavän.
Och hos mig stannar hon, tills dagen hon tar sitt sista andetag på denna jord.
