Hej!

Harry kom ju till mig i slutet av augusti från betet och nu har vi kommit igång med ridningen igen. Dock har han börjat störa sig på bettet, så i torsdags slängde jag mig upp i repgrimma och det gick hur bra som helst. Första gången bettlöst och han var mycket med lyhörd än vad jag någonsin kunnat tänka mig! 

Styrde även lite med spöet på bogen, och även det förstod han hyfsat. Så idag när jag ska rida tänker jag ta med båda spöna och öva mer på det. Min finaste, så duktig! 

 

I måndags märkte jag dock att han var röd i ögonen och hade kliat otroligt mycket, så jag antog ögoninflammation och sprang till veterinären som skrev ut medicin som han ska sluta med imorgon. Det är en medicin som ska in i ögonvrån, så vet trodde jag skulle bli tvingad att få hjälp av någon, men Harry är så otroligt snäll och låter mig fixa det själv, trots att det är äckligt och måste göras både morgon och kväll. 

 

Nej, min lilla underbara plutt, detta kommer bli bra. I vår ska vi försöka kvala till falsterbo, och nästa höst eventuellt gå kvalitén om jag känner att jag vill. Jag längtar sååå tills jag får ta studenten, tävla Harry och flytta hem honom. 

Nu har jag nog bestämt mig. Jag har pendlat fram och tillbaka mellan hippolog - stallchef, beridare och ridlärare. 

Hippolog = Treårs utbildning, första året på Flyinge, andra på Strömsholm och tredje på Flyinge. 

Beridare = Tvåårs utbilning på Flyinge

Ridlärare = SRL I och SLR II = tvåårig utbildning på Stömsholm 

Dessa har varit mina val sedan jag gick i ettan. I början lutade det mot beridare, men eftersom jag inte har meriter i 1.30 i hoppning, 1.10 i fälttävlan och MSV:B i dressyr sket det sig ganska snabbt. Hippolog - stallchef lät ganska kul, men när jag såg att man även kunde välja ridlärare så blev det ännu mer spännande då jag börjat kolla på Strömsholms SRL I och SRL II (olika nivåer av ridlärare)! 

 

Så istället för att gå fem år till i skolan funderar jag på att stanna i Skåne ett år till, sen två år i Strömsholm. 

Såhär står det om Hippologprogrammet (taget från Strömsholms hemsida: 

 

 

Tredje året
Sista året har du själv möjlighet att spetsa till din utbildning för att förbereda dig för det yrke du tänkt dig inom branschen eftersom en stor del av sista året består av valbara kursblock. Det här året finns en valbarhet där du kan välja att studera på Flyinge (15 platser) eller på Strömsholm (15 platser). Hippologprogrammet förbereder kunskapsmässigt för Svenska Ridsportsförbundets yrkesdiplomeringar. Efter årskurs 2 är du förberedd för SRL II. Efter årskurs 3 är du, om du har gått rekommenderade kurser på Strömsholm, förberedd för SRL III.

I årskurs tre ingår även verksamhetsförlagd utbildning(VFU) där du får känna på arbetslivet samt knyta kontakter inom näringen.

---

 

Visst låter det hur intressant som helst?! Ååhh Vill bara ta studenten nu så jag kan börja där! Börjar känna som i åttan när jag ville sluta grundskolan och börja på gymnasiet haha (dock var det mest för jag inte trivdes i min skola/klass vilket jag gör nu).

Jag är dock så sjukt rädd för att bli 18år, ta studenten, sluta skolan, börja arbeta, flytta ut, betala räkningar, skaffa kille/sambo/man?? HUR GÖR MAN!?

Hur blir man vuxen?! Jag vet redan att jag tar mer ansvar än flera av mina kompisar. Jag tar hand om min häst från att med utsläpp till insläpp och jag ska göra något med honom, jag bor själv, handlar själv, lagar mat, städar, tvättar, diskar osv.. Bor själv varje helg, ja, you name it, Men ändå är jag så sjukt rädd. Tänk om min ekonomi krashar och jag har kronofogden hack i häl? Det är det jag är mest rädd för; att pengarna ska ta slut. Usch vilken hemsk känsla det måste vara. 

Nej, usch. Nu ska jag hoppa in duschen och få bort dessa ansvars-tankar. Ciao!

Hur ska jag ens kunna summera mitt 2015? Blandade känslor, många nya vänner, några vänner "förlorade", nya möjligheter och nya mål. Efter 2014 slutade så trodde jag att 2015 bara skulle ge mig ännu en spark trots att jag redan låg ner. Men allt vände. 

Jag köpte Harry, tog upp kontakten med nya och gamla vänner och min relation med min familj har bara blivit bättre och bättre. Harrys utveckling ha gått från 0 till 100, snart är vi framme vid treårstestet i maj 2016 och jag kan inte mer än längta. 

 

Jag har självklart gjort några mål inför 2016. 

Med Harry: 

• Ha kul!
• Gå treårstestet 
• Få starkare relation 
• Lära sig buga (det är snart här.. ;) ) 
• Eventuellt ta ett första språng i slutet av 2016. 

 

2016 kommer bli mitt år. Jag känner det på mig. Nu kör vi. 

Jag får hur många frågor som helst hur jag lägger upp min plan med Harry, vad våra mål är, vad jag hoppas resultatet är på treårstestet, vad jag ska satsa på ect ect... 

Och det är såhär:

Framförallt vill jag få en ny bästavän. En ny häst som jag har samma starka band som jag hade med Morado, och hellre starkare. Han var min bästavän och jag kan fortfarande inte förstå att han är borta. Men jag känner redan nu att jag och Harry är på god väg dit. 

 

Sen angående treårstestet är det självklart att jag hoppas på diplom. Helst både hoppning och dressyr, men framförallt hoppning. Sen kanske t o m kvala vidare till treårschampionatet, men det är bara en dröm tror jag, men allt kan hända. Treårs är bara för jag vill se vad dem tror om min häst. Är han redo fastän det blir superdåliga resultat kan vi bara ta igen det på kvalitétsbedömningen som fyraåring. 

 

Jag tänker definitivt satsa på hoppning och förhoppningsvis fälttävlan. Men träna på annat! Tricksträning, NH, working equitation ect. Bara ha kul! 

 

Våra långsiktiga drömmål är t ex SM. Det har varit en dröm för mig sen jag vet inte hur länge... Den går i 150 och finalen 155 som senior. Men att tävla SM, Svenska Mästerskapen, bara få komma in på banan med min helt egenutbildade häst... Ja, det vore en dröm. 

 

Annars är ett annat långsiktigt mål att iallafall starta 130/140. Jag vill inte laja runt på 110/120 längre, jag vill klättra i klasserna och visa att jag också kan. Inte bara sitta där utan häst och titta på equipe hur det går bra för alla andra i 130... Nej, med Harry har jag en chans att klättra förbi alla andra, men vi gör det i vår takt. Om vi startar en 130 om 6 eller 16år återstår att se, men vi ska göra det. 

 

Hej!

Har precis haft djurens biologi och ska nu börja på en skrivuppsats om skador på hästens senor som ska vara klass dagen innan jul. Så har bara hunnit skriva 43ord hittills, men det kommer. Superintressant fakta man hittar! 

 

Ska förmodligen till Harry idag. Han vilade igår efter helgen. Riktig välförtjänt vila om jag får säga det själv! Men ska smsa Frida och se hur vi skulle göra idag. Eller om jag åker upp imorgon istället. 

 

Han kommer förresten till skolan den 27e. Så om 17 dagar. Usch vad tiden gått snabbt, eller hur? Ska bli så skönt när jag har honom här, kan gå upp när jag vill och bara mysa. Samtidigt som det kommer bli extra jobbigt då jag måste gå upp tidigare. Men det blir bra! Ska börja packa in grejer och måste fåga Frida/Emelie om någon skulle ha möjlighet att åka till granngården med mig. någon dag också och köpa lite kraftfoder och mineraler. 

 

Nästa vecka ska jag också till gymnasiemässan på onsdagen - söndagen. Mejlade precis SYV och frågade vilken tid vi åker och kommer tillbaka då jag, Frida, Emelie och ev. Lasse ville se på Mocking Jay part two som kommer ut den 18e. Så om vi ser den den 22a när jag kommer tillbaka kanske! (För er som inte vet det är jag gaaaalen i Hungergames.)

Ja! Nu är Harry officiellt Skåning. 

Han åkte som sagt vid nio imorse, Frida, Lasse och Alexander hämtade mig strax efter fyra och vi åkte hem till dem. Sen pratade vi, väntade in Emelie som kom med pizza. Efter det satte vi på Konjak och Turbo (deras fuxar) täcken, + att sätta in dem i en annan hage, innan Harry kom vid kvart i sju.

 

När jag gick in i hästbussen stod han bara och skakade, tyckte såååå synd om honom, min bäbis! (Var dock överlycklig för att hästen överlevt den nästan tio timmars långa resan ner till mig.) Chaufförerna berättade att han varit superduktig och stått jättesnällt hela vägen förutom i början hos Sören, t o m när travaren gått ut i Göteborg var han helt lugn! 

Dock tog det oss ungefär två minuter innan hästen gick ut, han TOTALvägrade att gå ner ifrån rampen. Han ville hem till mamma stackarn. När vi väl fick ut honom gick han superlugnt brevid mig och jag använde inte ens kapsoner (hade det över grimman så hade linan på kapsonet och grimmskaft på grimman), var så stolt över honom! 

 

Vi gick in i hagen där vi släppte honom med deras ettåriga hingst "Stampe". De blev vänner direkt och sen gick bara Harry därifrån, utan konflikter. Efter ett tag valde vi att släppa in Konjak till dem också. Gick exakt lika bra förutom att Konjak slog med frambenen en gång och tjöt lite. Då gjorde Harry en "Jaha okej då går jag väl härifrån" och gick bara till Stampe. Kändes såå skönt!

 

Vi  Frida och Emelie var mest oroliga när vi släppte in Turbo. Han brukar tydligen vara ganska elak. Men Harry och Turbo hälsade, sen vände sig Turbo om, sparkade bakut emot Harry som sa "jaha" och sedan hälsade det snällt på varandra. Men Harry tyckte nog de stora hästarna var läskiga och gick till Stampe istället. 

 

Efter ett tag rusade dem tillsammans på ängen (med Harry i täten, inte ens Turbo - trots hans namn - kom ikapp ;) ). Så skönt att den nya flocken accepterat honom och att han inte brydde sig om dem. 

 

 

Som ni kanske förstår har jag såklart mål med min ev framtida hingst som jag nu kallar "X". 

 

2015: Rida in och endast ha kul 

2016: gå 3-årstest, börja hoppträna under sommaren för Micke. 

2017: Börja komma ut på tävlingsbanorna, både i dressyr och hoppning

2018: Kvalat att hoppa 1.10 

2019: Allsvenskan DIV I - med Edsbro laget. Starta vår första fälttävlanstävling 

2020: Rida CNC* CCN* i fälttävlan 

2021: Inomhus SM för seniorer. 

 

År 2021 är jag 23år gammal, och X 8år. Om allt går som planerat, vi har bra träningar och bra reslutat vill jag starta SM. Det är iallafall målet. 

SM för seniorer går i 1.50, så vi har ändå 5år på oss att träna, och så länge vi klarar det tillsammans, köttar vi!

2019 vill jag också hoppa Allsvenskan med honom, då är han sex år och ska isåfall hoppa högst 1.25 i finalen, vilket jag hoppas han ska klara av. 

 

Allt detta är i förutsättningarna att han har kapicitet för det, vilket jag verkligen hoppas! Men nu till våren/sommaren ska vi löshoppa honom med hans uppfödare, så då får vi väl se!

* Skaffa en navelpiercing

Det är över tre månader sen Morados bortgång. Ändå kan jag inte undvika att få ont i halsen och ögon som bränner när jag ens tänker på honom. 

Jag har mitt armband med taglet, hela tiden. Jag vill alltid att han ska vara med mig, alltid. 

När jag är hemma har jag ingen motivation att hoppa upp på Baileys att rida. Senaste gången jag var hemma så träffade jag henne inte ens för att jag mådde så dåligt över Morado. 

 

När jag är här är det svårare att undvika att träffa hästar, dock är det bra (tror jag), eftersom då fortsätter ändå mitt hästintresse. 

När jag är hemma har jag suttit på Baileys rygg och gråtit i flera minuter, stått i hagen och klappat henne och bara gråtit, jag har så svårt att se henne utan Morado, veta att han faktiskt aldrig kommer komma tillbaka till mig. 

Det är inte så att jag inte VILL träffa min ponny, för det vill jag. Det är bara att det är så svårt för mig att ens tänka tanken på att träffa henne och inte Morado. 

 

Jag saknar Morado så oerhört mycket att ibland vet jag inte ens om det är rätt att fortsätta med hästar, för jag vill inte uppleva den här sorgen fler gånger. 

Jag och Morado hade ett speciellt band jag inte haft med någon häst förut. Hans blick när man kom och skulle hämta honom i hagen, att han alltid gnäggade på en när man öppnade stalldörren på morgonen... Han följde mig vart jag än gick, jag hade planer och jag hade mål, och allt gick i spillror, på bara en dag.

 

Men såklart älskar jag Baileys så oerhört mycket också. Min första ponny. Vita faran som jagade bort alla andra hästar. Men Morado och jag fick ett starkare band och han har lämnat ett stort hål i mitt hjärta, för stort. 

Baileys kommer lämna ett minst lika stort hål i mig, men just nu finns hon här och Morado gör inte det.

 

Så fort jag pratar om Morado, tänker på Morado och skriver om Morado, kommer tårarna. Nej, jag kan inte hålla det inne, hur mycket jag än försöker. 

När Morado hade varit borta i prick tre månader pratade vi om tarmvred och kolik + avlivning på Djuren i Naturbruket. Och det tog, något rejält. Det var enda gången som jag bara kände tårarna i ögonen men inte på kinderna. 

 

Morado lärde mig så otroligt mycket inom hästvärlden. Aldrig ge upp, aldrig sluta kämpa. Från att inte ens få ta på honom till att hoppa i halsring trots att flera hästar var och travade runt på banan. Från att inte ens kunna gå framåt till att stå på prisutdelningen, från att vara hästen jag aldrig mer ville rida till min bästavän. Han visste mer om mig än någon människa. När jag mådde dålig satte jag mig i hans box och hans mule kröp ner i min famn, fyfan vad jag saknar honom.

 

Så just nu vet jag inte hur jag vill göra längre. Jag har fortfarande mina mål med livet och starta eget företag och allt det där, men jag känner hur de blir suddigare och suddigare för varje gång jag tänker på Morado. Det är inte lika kul som det var med honom. Men jag får tänka possitivt och tänka att han inte ville att jag skulle sluta.

 

Och vid varje framtida tävling kommer han springa bredvid mig, min älskade travare med dom snällaste ögonen.

Trots att jag alltid har haft långsiktiga mål börjar jag planera mina kortsiktiga eftersom jag har ingen som helst aning om vad jag vill göra nu under min gymnasietid. 

 

Men mina första planer är att skaffa unghäst. Ev. utav **** eftersom han har så grymt fina hästar och jag verkligen vill ha häst utav honom. Isåfall blir det en två-åring som jag tar ner hit under kanske andra eller tredje året, när jag har helg/efter-skolan jobb och kan betala åtmistone 2/3 utav kostnaden för den. 

 

Sen är planerna att starta fälttävlan. Jag vill så gärna börja i det eftersom jag älskar adrenalinet och älskar både hoppning och dressyr. Iallfall dom "lättaste" klasserna. Förstå vad coolt att kunna säga "Den här hästen har jag ridit in och utbildat själv ifrån grunden". 

Sen vill jag också klättra mer i klasserna i hoppningen. Iallafall 1.30/1.40 med den hästen. Det är mitt mål med min egenutbildade häst. 

I dressyren vill jag komma upp i msv:c.

 

Dethär är då mina halv-långa mål eftersom dom innebär max 8år framåt i tiden (om man räknar bort tävlandet med hästen). Medans alla mina jobb-planer innebär hela min framtid.