Han kommer aldrig mer tillbaka.

 

Ni kan inte förstå hur det känns så länge man inte upplevt det själv. 

Här sitter jag, lugnt i soffan med mina kompisar och tittar på tv den 24e Augusti 2014. Klockan 19:07 ringer mamma och undrar vad jag gör. Sen säger hon "Linn jag har en tråkig nyhet". 

Såklar undrar jag vad, och hon säger "vi har tagit bort Morado." 

Jag hör hur hon börjar gråta, jag vill inte tro att det är sant, så jag säger bara "Va? Skojar du? Det kan inte vara sant"

 

Hästen vi har haft i omkring 6år finns inte längre med oss. Det bränner i ögon och hals när jag skriver detta, för jag tror fortfarande inte på det. 

Jag väntar fortfarande på att när jag ska komma hem den 11e september ska han inte ligga i en grav utan han ska stå brevid Baileys i sin box och äta hö, sen ska vi gå ut på en långtur och galoppera av honom eftersom han skulle vara så pigg att rida nu när mamma inte hinner rida lika mycket som jag gjorde.

 

Men det kommer han inte.

 

Han kommer inte stå i stallet, han kommer inte gnägga på morgonen när man öppnar stalldörren och säger "Godmorgon älsklingar", han kommer inte galoppera under mig, han kommer aldrig komma till mig i hagen, han kommer aldrig kolla på mig med dom finaste och snällaste ögonen man kan hitta. 

 

För han är död. 

 

När mamma ringde berättade hon också hur det gått till. Hon hade kommit in på morgonen och sett att han satt fast i boxen, förmodligen hade han rullat sig under natten och fastnat, han har gjort det flera gånger tidigare, men det här blev hans sista. 

Han hade fått kolik som i sin tur blev till tarmvred. 

 

Jag har svårt att skriva då tårarna bara rinner nerför mina kinder och på skrivbordet, min älskade Morado. 

 

Jag hade ju planert flera år med honom, men jag kommer inte ens kunna krama honom igen. Aldrig, aldrig, aldrig. 

 

Jag har svårt att faktiskt få in det i mitt huvud. Jag grät i över två timmar efter mammas samtal, jag hade också gått ut på en promenad för att se om det skulle hjälpa, men när jag såg en häst i hagen så bröt jag ihop. Varför kunde det intevarit den? Varför just Morado? Min Morado? 

 

Jag har svårt att få ut alla känslor i ett inlägg på min blogg. Det är lite mer än två dagar som mamma ringde mig, just nu ligger Morado begravd under mark. Min hjärna vill inte tillåta det, inte nu. 

 

Det går bra under skoltid, jag är med i lektionerna, men på nätterna gråter jag till sömns. Det är svårt att förstå att det var just Morado. Han var bara 17år, hade 10år kvar? 

 

Morado är en häst som kämpade, genom våldtäkter och misshandel, han blev en vandringssymbol under ett tag och sen kom han till oss. Helt ärlig kunde han inte fått det bättre. Jag tänker aldrig tillåta mig själv att tänka att han är på en bättre plats nu, bättre än vad? 

 

Hans ögon lyste av livslust vart han än var, så länge jag och mamma var med honom. 

Varför skulle jag då intala mig att han är på en bättre plats? 

JO, han är ifrån all smärta han hade under den 24e augusti, men inte bättre plats. Hans bästa plats var hos oss, och det vet både jag och mamma. 

Han levde. 

 

Morado trotsade alla chanser en häst fick, han hade kolik tre gånger, han fastnade i boxen flertal gånger, han hade avföring upp till magen när djurskyddet hittade honom när han var 5år. Innan dess var det allt från misshandel till våldtäkt. 

 

Men den här gången blev det en gång för mycket. 

Han var inte stark nog att klara den här gången, trots att jag visste att han ville. Han var min kämpe, det fanns inte en sekund han skulle gett upp på något, förutom den där dagen. 

 

Jag vet knappt vad jag skriver längre. 10 dagar efter att vi gör våran dressyrdebut, 9 dagar efter att jag rider honom en sista gång, 8 dagar efter att jag ser honom sista gången, finns inte Morado längre. Han finns inte längre i vår värld. 

 

Jag vet, att en gång kommer jag få träffa min kämpe igen, en gång kommer han finnas vid min sida och vi kommer rida över dom gröna ängarna tillsammans.

 

Jag undrar bara varför, det var inte Morados tur. Inte än. 

 

Det här var den sista bilden som togs på oss tillsammans. Överlyckliga efter vår dressyrdebut på 55%, jag VET att vi kunde gjort det bättre, men jag var så överlycklig ändå. Hela rundan satt jag och log, och jag vet att Morado gjorde detsamma. Han älskade att träna och tävla. Han älskade att ha alla blickar på sig. 

Vart han än gick var det folk som beundrade honom, han var alltid den sötaste hästen på banan, med sitt lilla huvud och slarviga galopp. Älskade häst, vi ses snart igen, lova att gnägga på mig. 

 

 

Stackars stackars dig Linn, och din mamma...Så fruktansvärt.
Lever själv i sorg nu. Men min vän fick ändå bli gammal, 31.3 och 5 dagar.
Men fina Morado, den lille smitaren, som min dotter fångade in i somras, har jag alltid tyckt varit sååå fin! Hoppas du finner en ny vän, snart! Så det kan bli lättare, även om man ALDRIG glömmer.
Kram Linn, från tant Pia. ;)

Beklagar♥

Beklagar♥

Nämen fyfan så orättvist! Rinner tårar jämns mina kinder, stor styrke kram till dig ❤️

Förstår! Kämpar sedan 10 juli då mitt💞 var tvungen att lämna in pga skada.

Ja förlorade min bästa vän i mars, vet precis hur du känner. Har inte vart en kväll man gråtit.

Älskling, jag förstår att det är svårt och det som har hänt är hemskt... Jag önskar att jag på något sätt kunde ta tillbaka honom till liv så att du kunde vara lycklig igen... Önskar jag kunde åka ner till dig och bara krama om dig, precis som jag fick göra för några årsen när min dåvarande bästa kompis häst gick bort på samma sätt som din... Jag har aldrig haft häst så jag kan inte säga att jag fattar, det enda jag kan relatera till är när min bästavän dog... Men om du någonsin behöver någon att prata med är jag bara ett samtal bort, jag finns alltid här för dig. Jag beklagar att han fick lämna så tidigt men tänk på att han kommer alltid finnas kvar i ditt hjärta. Jag älskar dig och det är jag säker på att han också gjorde. Kram ❤

Älskade Morado !!! Otroligt Fint Linn!! Det känns att de kommer från hjärtat å även jag ksn inte fatta att de är sant å han hade det Bäst hos er. ni är hans räddare ni gav honnom ett liv ett fantastisk liv. Älskar er massa massa Kramar <3 <3

Älskade Morado !!! Otroligt Fint Linn!! Det känns att de kommer från hjärtat å även jag ksn inte fatta att de är sant å han hade det Bäst hos er. ni är hans räddare ni gav honnom ett liv ett fantastisk liv. Älskar er massa massa Kramar <3 <3

Jag beklagar verkligen! <3
Mina tårar rinner ner för mina kinder, vet hur det är att förlora sin häst.. Det är så jobbigt styrke kramar till dig!

Nej, vad tråkigt... Hoppas han får det bra i himlen <3

usch beklagar:(

Massa kramizar till dig<3

Hemskt tråkigt, hoppas du klarar dig någorlunda okej trots omständigheterna!

Åh jag beklagar verkligen :( det är såå hemskt när sånt händer..