Idag är den dagen. Den dagen som för en månad sen var en utav dom hemskaste. 

Vi hade ridning under morgonen. Gråten satt redan i halsen och blev bara ännu värre när min häst inte ville göra det jag försökte vilket resulterade att jag blev ledsen och nästan bröt ihop.

 

Efter lektionen så kom det, tårarna forsade ner för mina kinder och jag ville inte längre vara i skolan. Vi hade clinik därpå där jag gick och förklarade för min ena lärare varför jag kanske skulle kunna bryta ihop under lektionen. Min andra lärare kom efter till mig och sa åt mig att det var superbra att jag var med trots att jag inte alls ville. 

 

Det gör ont i min kropp, hals och ögon att veta att Morado, för en månad sen, galopperar över dom gröna ängarna.