Hopptränat en gammal vän
Tänkte bara slinka in ett inlägg innan jag går och lägger mig. Håller på med filmen från dagens hoppträning för Micke. Vet ni vad jag kände hela rundan när jag red hästen? - Jag har hoppat den här förut.
Och när jag sedan skrittade av honom kom jag på vem. Morado.
Jag bokstavligen red runt på min gamla vän. Tårarna rinner när jag skriver detta shit..
Hans osäkerhet, hans behov att söka trygghet, så fort jag slappnade av gjorde han också det mellan hindrerna. Åhh vad jag saknar min älskade vän, Morado.
Mamma vill också den känslan. Så fort man inte såg Kråkans bläs var det liksom Morado, bara en ljusare päls. Höjden, maffigheten..
Bild från min instagram - linnolssonpark
